Erika Hörlin är sjuksköterska på akutmottagningen US Linköping. Hon kommer till SWEETs för att prata om hur sin magisteruppsats Kliniska riktlinjer för patienttillsyn vid Sveriges akutmottagningar.  Här berättar hon varför hon ville skriva om just det.

När jag läste magisterprogrammet i vårdvetenskap med inriktning mot akutsjukvård på Högskolan i Borås, inriktade sig delar av studierna på vad omvårdnad och vårdande bedömning kan innebära på en akutmottagning, medan andra kurser fokuserade på evidensbasering och vårdutveckling. Tillsammans väckte det reflektioner och diskussioner bland oss studenter, som ju alla var sjuksköterskor verksamma inom akutsjukvården från olika delar av landet. Vi kände allihop att den berömda klyftan mellan omvårdnadsteori och klinisk verksamhet fortfarande var alltför vid, åtminstone i de verksamheter vi kände till.

Jag och min studiekamrat Marlene Manninen funderade på hur forskningsresultat kan tillgängliggöras i praktiken, vi var också nyfikna på om det fanns bra och tillämpbara riktlinjer inom den vårdande kontexten ute på landets akutmottagningar. När vi skulle göra vår magisteruppsats valde vi därför att undersöka tillgången på kliniska riktlinjer för tillsyn/omvårdnadsronder, och i den mån de fanns ville vi titta på hur de var framställda. Resultatet visade att det fanns en del riktlinjer för patienttillsyn/omvårdnadsrond bland Sveriges akutmottagningar, men att samtliga var framställda utan någon dokumenterad vetenskaplig förankring.

Blev du förvånad över resultatet? Vad tror du att det beror på?

Nej, jag blev inte så förvånad. Omvårdnaden har nog inte varit ett fokusområde inom akutsjukvården, det har heller inte funnits någon stark tradition hos sjuksköterskor att hålla sig ajour med aktuella forskningsresultat inom sitt eget expertområde och till sist tror jag att det finns en generell avsaknad av metoder för att framställa kliniska riktlinjer med vetenskapligt stöd.

Hur utvärderade ni de riktlinjer ni hittade? 

Vi använde AGREE, ett instrument som ger en ram för att bedöma kliniska riktlinjer när det gäller olika kvalitetsaspekter, man tittar till exempel på riktlinjens mål, framställning, tydlighet och tillämpbarhet.

Det är ingen brist på olika vårdprogram och rutiner. Varför är det ett problem att de inte är evidensbaserade?

Problemet blir att vi kanske inte levererar vård enligt den bästa kunskap vi har. En riktlinje som innehåller mindre bra rekommendationer drabbar ju patienten.