Myt #7 Hyperkalema patienter utan EKG-förändringar löper inte risk att få farliga arytmier

Bakgrund

Många patienter som söker på akutmottagningar diagnosticeras med hyperkalemi, ett tillstånd förknippat med farliga arytmier. Då kalium spelar en viktig roll för den elektriska potentialen över cellmembranen, kan kaliumförändringar leda till förändrad elektrisk överledning i myokardiet. Hyperkalemi kan därför leda till EKG-förändringar, vilket kan göra att tillståndet identifieras redan på EKG i samband med triage. Typiska EKG-förändringar innefattar ökad T-vågsamplitud, förlängt PR-intervall minskad P-vågsamplitud och breddökade QRS. Men kan man lita på förekomsten av EKG-förändringar för att upptäcka farlig hyperkalemi?

Metod

Litteratursökning gjordes på på PubMed den 3/1-14. Söksträngen som användes var “hyperkalemia AND arrythmia AND ECG and changes”. Alla abstracts i träfflistan lästes och utifrån detta valdes de artiklar som var tillgängliga och relevanta för ämnet. Dessa studier lästes i sin helhet.

Resultat

Sökningen gav upphov till 64 träffar varav 4 var relevanta.

En italiensk fallbeskrivning från 2007 (Scarabeo et al) beskriver ett fall med en 76-årig kvinna som inkommer med kalium på 7,3, där flera av de typiska EKG-förändringarna ses. Man konstaterar dock att patienten stod på bl a betablockerare och flecainide, som kan förstärka EKG-förändringar.

En amerikansk översikt från 2006 (Parham et al) utgår från ett fall med en 69-årig kvinna med njursvikt som inkommer gravt allmänpåverkad, där man genom EKG kunde konstatera en grav hyperkalemi. Dock poängterar man att EKG endast kan användas som en screeningmetod, då man i många fall inte ser de typiska EKG-förändringarna.

I en amerikansk studie från 2004 (Diercks et al) går man igenom ett fall där man kunnat fånga hyperkalemi tidigt i förloppet tack vare typiska EKG-förändringar. Man nämner dock även här att EKG-förändringar inte alltid är närvarande, och att man därför inte kan utesluta en farlig hyperkalemi på basen av EKG-tolkning.

En spansk fallbeskrivning från 1999 (Martinez-Vea et al) redogör för 7 fall med allvarlig hyperkalemi (≥8mmol/l) där endast 3 av patienterna hade avvikande EKG. Man konstaterar även att vissa tillstånd kan förstärka myokardiets känslighet för kalium, som bla acidos, hypoxi, hyponatremi och hypocalcemi. Andra tillstånd kan i stället minska eller eliminera effekten av hyperkalemi på myokardiet, t ex hypercalcemi och hypernatremi. Dessutom kan en långsam ökning av s-kalium minska förekomsten av EKG-förändringar.

Diskussion

De artiklar som fanns tillgängliga hade endast få fallbeskrivningar och validiteten i resultatet kan därför ifrågasättas. För att säkerställa validiteten krävs fler studier inom ämnet, helst RCT:s.

Sammantaget når de flesta studier slutsatsen att förekomsten av typiska EKG-förändringar kan diagnosticera en hyperkalemi tidigt i förloppet. Många patienter uppvisar dock inte sådana förändringar. Avsaknad av EKG-förändringar kan korrelera med andra elektrolytrubbningar och vissa läkemedel. EKG ska därför ses som en värdefull screeningmetod men kan inte utesluta risken för farliga arytmier.Myt: Hyperkalema patienter utan EKG-förändringar löper inte risk att få farliga arytmier

Bakgrund
Många patienter som söker på akutmottagningar diagnosticeras med hyperkalemi, ett tillstånd förknippat med farliga arytmier. Då kalium spelar en viktig roll för den elektriska potentialen över cellmembranen, kan kaliumförändringar leda till förändrad elektrisk överledning i myokardiet. Hyperkalemi kan därför leda till EKG-förändringar, vilket kan göra att tillståndet identifieras redan på EKG i samband med triage. Typiska EKG-förändringar innefattar ökad T-vågsamplitud, förlängt PR-intervall minskad P-vågsamplitud och breddökade QRS. Men kan man lita på förekomsten av EKG-förändringar för att upptäcka farlig hyperkalemi?

Metod
Litteratursökning gjordes på på PubMed den 3/1-14. Söksträngen som användes var “hyperkalemia AND arrythmia AND ECG and changes”. Alla abstracts i träfflistan lästes och utifrån detta valdes de artiklar som var tillgängliga och relevanta för ämnet. Dessa studier lästes i sin helhet.

Resultat
Sökningen gav upphov till 64 träffar varav 4 var relevanta.

En italiensk fallbeskrivning från 2007 (Scarabeo et al) beskriver ett fall med en 76-årig kvinna som inkommer med kalium på 7,3, där flera av de typiska EKG-förändringarna ses. Man konstaterar dock att patienten stod på bl a betablockerare och flecainide, som kan förstärka EKG-förändringar.

En amerikansk översikt från 2006 (Parham et al) utgår från ett fall med en 69-årig kvinna med njursvikt som inkommer gravt allmänpåverkad, där man genom EKG kunde konstatera en grav hyperkalemi. Dock poängterar man att EKG endast kan användas som en screeningmetod, då man i många fall inte ser de typiska EKG-förändringarna.

I en amerikansk studie från 2004 (Diercks et al) går man igenom ett fall där man kunnat fånga hyperkalemi tidigt i förloppet tack vare typiska EKG-förändringar. Man nämner dock även här att EKG-förändringar inte alltid är närvarande, och att man därför inte kan utesluta en farlig hyperkalemi på basen av EKG-tolkning.

En spansk fallbeskrivning från 1999 (Martinez-Vea et al) redogör för 7 fall med allvarlig hyperkalemi (≥8mmol/l) där endast 3 av patienterna hade avvikande EKG. Man konstaterar även att vissa tillstånd kan förstärka myokardiets känslighet för kalium, som bla acidos, hypoxi, hyponatremi och hypocalcemi. Andra tillstånd kan i stället minska eller eliminera effekten av hyperkalemi på myokardiet, t ex hypercalcemi och hypernatremi. Dessutom kan en långsam ökning av s-kalium minska förekomsten av EKG-förändringar.

Diskussion

De artiklar som fanns tillgängliga hade endast få fallbeskrivningar och validiteten i resultatet kan därför ifrågasättas. För att säkerställa validiteten krävs fler studier inom ämnet, helst RCT:s.

Sammantaget når de flesta studier slutsatsen att förekomsten av typiska EKG-förändringar kan diagnosticera en hyperkalemi tidigt i förloppet. Många patienter uppvisar dock inte sådana förändringar. Avsaknad av EKG-förändringar kan korrelera med andra elektrolytrubbningar och vissa läkemedel. EKG ska därför ses som en värdefull screeningmetod men kan inte utesluta risken för farliga arytmier.

Leave a Reply